L. Ron Hubbards tidigare äventyr ledde raka vägen till den 19 februari 1940, den dag han hedrades med en plats där bara särskild inbjudan gällde – Explorers Club.

Bland andra kvalifikationer som åberopades för tillträde var L. Ron Hubbards olika tillägg till handledningen för västindiska lotsar, hans mineralogiska undersökning på Puerto Rico, och rapporter till det amerikanska handelsdepartementet, vilket ledde till nedläggning av ett trettiotal farliga landningsbanor.

Följaktligen genomförde L. Ron Hubbard sitt nästa formella äventyr – Den experimentella radioexpeditionen till Alaska år 1940 – under Explorers Clubs ansedda flagga.

Expeditionen genomfördes med Magician, en tiometers tvåmastad segelbåt, och innebar testning av den tidens nya radiopejlingsutrustning mellan Puget Sound och sydvästra Alaska. Detta beskrivs som den första riktiga navigationsförbättringen sedan sextanten, och detta experimentella instrument står som den linjära föregångaren till Loran(Long Range Navigation)-systemet, som användes på alla hav och luftleder tills satellitteknologin anlände de sista åren av det tjugonde århundradet.

Relevant för denna expedition på totalt trehundratjugo mil var också Rons nya kartläggning av en särskilt förrädisk inre passage, och hans etnologiska studie av urbefolkningen aleuterna och haidaindianer.

På vägen, inte bara fångade han en Kodiakbjörn med lasso, utan trotsade vindar på 32 sekundmeter och motsvarande vågor, utanför Aleuterna. Samtidigt med andra påfrestande ögonblick kom motorhaverier mitt bland 9 meters vågor och en absolut helvetisk passage genom en rasande kraghandske känd som Seymour Narrows – allt detta medan han knäppte trettiofem millimeters filmrullar med en stereoptical lins för tredimensionella detaljer. Härav hans första Explorers Club-flagga nummer 105, som var i söndertrasat skick.

Eller som L. Ron Hubbard själv så koncist uttryckte det: ”Vad är livet utan utmaning?”